Skip to content

Oh my…

17 november, 2011

Maj gadd, vilket pass! Jag tror jag är kär i instruktören! Vilken tjej! Vilken energi och kämparglöd hon förmedlade till oss andra (i alla fall mig). När passet nästan var slut fick jag lust att börja gråta helt plötsligt; av glädje och tacksamhet för att jag fixade det! Min armbåge fixar det!

 

Nu är det ju väldigt lite vikt jag lägger på, som mest kör jag 4,5 kg per sida. Men jag är inte starkare än så just nu. Jag är körd i botten. Ok, mina ben är ganska starka och hade jag vågat (för armbågen) hade jag lagt på mer vikt just vid benkörningen, men överkroppen och armarna. Herrejättegud vad svag jag är. Men det har sina orsaker och jag försöker att inte tänka så mycket på att jag är liten och tanig och ser svajig ut när jag ser mig själv i spegeln på passet. Gaaaah! Men idag var jag i alla fall inte ensam om att ha bara två av de minsta vikterna på stången när det var överarmsträning, det var en tjej till! Inte för att det spelar jättestor roll, men en liten roll spelar det. Vill ju inte vara ensam sämst …

 

Om jag orkar ska jag ta mig till duschen och förhoppningsvis klara av att tvätta håret. Bäst att göra det innan träningsvärken drabbar mig.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: